Den enögde vargjägaren i Vilhelminafjällen

För att leva som Enocksson gjorde måste han ha stått ut med ensamhet, kanske ha haft ett drag av eremit. Men han var inte osocial, utan uppskattade i stort sett alla former av umgänge. Han avstod tills mot äldre dagar från ”fast” kvinnligt sällskap. Han var minst sagt noggrann, oerhört envis, lyssnade sällan på andras goda råd, men var allmänt sett en skrupulöst tillförlitlig person av den gamla skolan, ”en rejäl karl.”
Att han hade litterära intressen är omvittnat. Han var en god berättare och har även publicerat goda texter själv. Synd att det inte blev mera en kortare artiklar i jakttidsskrifter. På sitt område, jaktens, var han kunnig, utomordentligt skicklig och ibland också mycket lyckosam, trots att han bara hade ett öga. Det kan man dock inte säga om hans vargjakt i ett längre perspektiv. Hans omvittnade envishet ledde både till svält och umbäranden som säkert skulle ha knäckt en person svagare i anden.